Helens blogg

Jag jobba på tvätten i Arlöv
Det var sommar och varmt
Det var ett sommarjobb
Jag skulle fixa lite egna pengar

Bredvid mig stod en kärring
Hanna från Arlöv
Vi svettades i ångan från pressen
Det var 40 grader varmt

Hanna från Arlöv hej
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt själv

Vi jobbade tillsammans i tvätten
Hanna var kommunist
En tant på femtio år
Kan väl inte vara kommunist VA?

Hon var så förbannad på värmen
Och på chefen som sa att dom inte hade råd med fläktar
Kyss mig där bak sa Hanna

Och Hanna höll tal på en mangel
Hon sa nu strejkar vi vilt
Vi är väl inga djur
Nu ska vi fan i mig ha våra fläktar

Hon talade med mig om vårt jobb
Och om chefens profit
Och om att vi som jobbar skulle hålla samman
Hon tyckte inte att jag var någon ung och dum tjej

Hela tvätten stod stilla i Arlöv
Chefen slet sitt hår
En jugoslav fick gå
Men dom vågade inte focka Hanna

Så fick vi då till slut en fläkt
Det var en ynklig fläkt
Det var nästan lika varmt som förut
Men jag lärde mig att fajtas

Hanna från Arlöv hej
Jag lärde mycket av dig
Du sa som det var
Och det kändes så bra så
Nu kan jag göra nånting själv
Göra nåt själv

Befälet kom fram och kastade Olsson i golvet

Dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig

När dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet

Tempot är hårt uppdrivet
Till vila finns ingen tid
Man är som en urkramad trasa när skiftet är över

Så en dag blir det stopp i maskinen
Grabbarna tar en paus
Dom fikar lite och snackar medan dom väntar

Då kommer befälet med order
Att dom måste skingra sig
Men Olsson blir kvar vid sitt kaffe
Ingenjör’n säger

Då kom befälet fram och kastade Olsson i golvet
Dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig
För när dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet

Enligt reglementet är det förbjudet
Att dricka kaffe i grupp
Det är förbjudet att sitta och dricka
Ni måste stå upp

Dom gick på honom med reglementet
Men Olsson han sa till slut
Far åt helvete med era regler
Ha

Men Olsson var inte rädd
Han gick inte att knäcka
Inget kunde ta ’från han hans värdighet
Så han drog upp sin kniv och sa till ingenjör’n

Jag ska skära strupen av dig din djävel
Jag ska släppa luften ur dig din fan
Nej Olsson var inte rädd
Honom kunde dom aldrig knäcka

Vi skulle behöva lite fler Olsson´s, så som det ser ut i samhället nu för tiden. Det kanske inte är någon bra idé att dra kniv mot överheten, men däremot behövs det folk som vågar säga ifrån när det går för långt, folk som har kraft och mod att kämpa för de svaga. Folk som startar några revolutioner, lite till husbehov.

Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid
Det är vi som jobbar nere invid foten
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
Blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen

Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
Håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
Eller några ska ha spö
Finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten

Men när natten blir lång
Brukar vi sjunga en sång
Som dom som styr oss kan höra i vinden
Om ett folk som levde en gång
Som ville bygga ett torn
Som skulle räcka ända upp till himlen
Men ju högre man kom
Ju mera skilde sig dom
Som bodde där uppe ifrån dom andra
Och till sist blev tornet så högt
Att dom där uppe och nere
Inte längre förstod varandra
Och då rasade tornet samman

Så det verkar som om det i varje tid
Och i alla sorters folk
Finns några som vill skapa pyramider
Där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
Medan dom som lever nedanför dom lyder
Men om dom däruppe i det blå
Inte längre vill förstå
Utan föraktar alla dom som ger dom mat
Ska pyramiderna till sist bli deras grav