Bilder från helgen – med husvagn i Krampen igen
Nu i helgen var vi i Krampen igen, jag, Lelle och katten.
Det regnade hela tiden, tyvärr. Man får väl vara glad att man inte bor i Dalarna, då slapp vi snö i alla fall. Snö i slutet av maj! Usch. Det var regn och kallt, och vi upptäckte att det regnade in vid fästena runt fönsterlisten fram. Det måste vara varje husvagnsägares mardröm. Som tur är så var det lätt att fixa, lite nya packningar bara, så blev det tätt, och det hann inte komma in någon fukt så att det blev skador heller. Skönt.
Vi fick ingen fisk, men å andra sidan så fiskade vi inte så mycket heller. Vi var vid jobbets arrendesjö och jobbade nästan hela lördagen, mer om det kommer i nästa inlägg.
Grått och blött vid Holmsjön.
Jag har sökt skydd under den nyinköpta pressänningen från DollarStore, 39:- kr tror jag att de ville ha för den.
Ett annat av våra nyttiga köp; sol- och regntaket. Kostade massor på Kurts Husvagnar i Ludvika, men det var värt vartenda öre.
Man tager vad man haver. När eldstaden är full med vatten och gamla sopor från tidigare gäster, får man göra en liten brasa i grillen.
Olivia äter gräs.
Olivia spanar på fåglar.
Trött som vanligt.
En ny plats att upptäcka. Det var nog varmt uppe under taket, och så smattrade regndropparna så roligt.
Med husvagn vid Lumsen, 9/5 – 11/5 2008, bilder
Så var det dags för en tur igen, jag blir ju så rastlös av att vara hemma. Det här var årets första sommarhelg, så vi packade in oss i bilen och for iväg till Lumsen, mellan Malingsbo och Ludvika. Det finns inte någon inplanterad ädelfisk i sjön, däremot finns det en hel del gädda.
Det brukar vara väldigt lugnt och skönt att stå där, och det är mycket finare än i Långtjärnarna, som ligger alldeles i närheten.
Sjön Lumsen. Sjön är inte så stor, och det mesta av stränderna är igenvuxet. Det finns mycket gräs som gäddorna gömmer sig i. En fin lom såg vi också, men den ville inte vara med på bild.
Lumsen igen, solen är på väg ner bakom träden.
Lelle lär Miranda hur en haspelrulle fungerar. Hon har bara kastat med vanlig rulle innan.
Jag njuter i solen vid Lumsen.
Lelle spanar ut över sjön.
Miranda, som oftast är på bra humör när hon är ute och campar.
Husvagnsplatsen på lite avstånd. Det finns ett väldigt fint ställe att stå gratis på, en liten bit från sjön. Det finns ved, dass, eldstäder och en gammal vattenpump.
Våran plats. I husen som syns i bakgrunden går det att övernatta. En bit bakom dem ligger sjön.
Husvagn, blåbärsris och tallskog.
Vid campingen finns också en kolarkoja.
Utsikt från dasset. I bakgrunden kan man se sjön. Vitsippor är vackert att titta på när man sitter på toa.
Den här huggormen lekte Olivia med. Vi stoppade i henne betapred i förebyggande syfte och ringde jourhavande veterinär. Hon skrämde oss rejält, det lilla kattskrället. Det verkar inte som att hon blev biten, i alla fall.
Usch! Precis innan katten hittade ormen så hade Miranda och ungarna från grannhusvagnarna sprungit omkring och lekt i riset. Tur att ingen blev biten.
Skräddartorpsån, uppströms. Här finns det bäcköring. Förut var det catch-and-release-fiske i ån, nu vet jag inte hur det är.
Skräddartorpsån, nedströms. Den mynnar i Lumsen precis bakom hörnet.
Hedströmmen, nedströms. Vi hittade en ny husvagnsplats där, som vi måste prova någon gång.
Hedströmmen, uppströms.
Min askkopp måste också få vara med på bild.
Treriksröset inställt pga katt – i alla fall i år
Idag upptäckte jag att den planerade resan till treriksröset inte blir av.
Nu när vi för en gångs skull har hela tre veckor semster samtidigt, och det passade in så att Miranda skulle vara med oss just de veckorna, spricker planerna på grund av katten. Och katten måste ju följa med, det är ju våran husvagnsmisse. Förra året var hon både i Strömsund och på Öland, så hon börjar bli ganska berest för att vara 3,5 år och katt.
För att ta sig till treriksröset måste man åka en bit på finska sidan av gränsen, och då måste katten vara vaccinerad mot rabies. Sagt och gjort, jag ringde till veterinären idag för att boka tid. Det skulle inte vara några problem med det, trodde jag i min enfald.
Djuret måste vara id-märkt, det hade vi tänkt passa på att göra ändå, så det är inga problem. Vaccinationen däremot tar visst väldigt lång tid.
- Spruta nummer 1.
- Vänta fyra veckor.
- Spruta nummer 2.
- Vänta 120 dagar.
- Blodprov, där de kollar efter antikroppar.
Om allt detta är ok får katten ett eget pass. Det innebär att vi inte kommer iväg förrän i mitten av oktober, och då har vi ju ingen semester. Dålig planering av mig, men jag trodde att det bara var att spruta in vaccinet och så skulle det vara klart sedan.
Vi får väl åka dit nästa år i stället då.
Och försöka hitta på något annat resmål.
Med husvagn i Långtjärnarna 30/4 – 4/5, bilder
Så var det dags för en husvagnsfärd igen. Den här gången hamnade vi i Långtjärnarna, ca 2 mil söder om Ludvika, mot Malingsbohållet. Miranda var hos sin mamma, men katten fick följa med i alla fall.
Vädret var väl inte det bästa, men det var åtminstone uppehåll nästan hela tiden. På söndagen, när vi skulle åka hem, tittade solen fram.
Vi fiskade nästan hela tiden, i alla tre sjöarna. På torsdagen fick jag 4 regnbågar, men sedan var det stendött. Jag leder i alla fall årets fisketävling över Lelle. Nu har vi fisk i frysen så vi klarar oss ett tag, men visst hade det varit kul om det hade nappat lite bättre resten av helgen också.
Ja ja, så var det med det. Här kommer helgens bilder.
Vi hittade en bra plats att ställa husvagnen på. Det var massor av folk där när vi kom på onsdagen, och fler blev det. Som mest stog det nog över 20 husvagnar och husbilar bland träden.
Husvagnen, bilen, flera husvagnar. Allra längst bort kan man se en liten skymt av Mellan Långtjärn, om man vet vart man ska titta.
Jag poserar i det tillfälliga solskenet vid Nedre Långtjärn.
Jag provar mitt nyinköpta myggnät vid Övre Långtjärn.
Övre Långtjärn
Övre Långtjärn
Övre Långtjärn
Övre Långtjärn
Övre Långtjärn
Övre Långtjärn. Lelle har inte gett upp hoppet ännu.
Matlagning vid Övre Långtjärn. Ravioli kokt direkt i burken, som äts med nytäljda träpinnar. Supergott efter en dags fiskande.
Mellan Långtjärn
Mellan Långtjärn
Mellan Långtjärn
Mellan Långtjärn
Mellan Långtjärn
Mellan Långtjärn. En ordentlig regnskur.
Mellan Långtjärn. En stor gran som ville vara med på kort.
Nedre Långtjärn
Nedre Långtjärn
Nedre Långtjärn. En liten regnbåge på knappt 2,5 hg. Eftersom den hade svalt kroken så ordentligt gick det inte att släppa tillbaka den heller. Stackars liten.
Nedre Långtjärn. Solnedgång, kastmete, pilsner och fågelkvitter. Kan det bli så mycket bättre än så?
Nedre Långtjärn, solnedgång
Nedre Långtjärn, solnedgång
Olivia på äventyr.
Olivia spanar efter insekter bland lingonris och granar.
Olivia går på plankan.
Trött husvagnsmisse.
Hopkurad på ryggstödet, bland gardiner och annat skoj.
En utslagen hjältinna. Olivia efter en dag i skogen.
Årstidsväxling i Krampen
Höstkväll vid Krampen-sjön. 2007-10-20.
Isen ligger blank på Holmsjön. 2007-12-28.
Snön har kommit. I alla fall ett par centimeter. 2008-02-09.
Is på Krampen-sjön. Snön är borta igen. 2008-03-09.
Snö och is vid Holmsjön. 2008-03-20.
Isen är borta, solen skiner. Vårkänslor vid Holmsjön. 2008-04-04.
Aprilväder! När man tror att våren är här kommer snön igen. Holmsjön 2008-04-11.
Mulet, men snöfritt. Holmsjön 2008-04-19.
Sol igen, här är det växlande väderlek. Husvagnsplats vid Holmsjön 2008-04-20.
Fortsättning följer…
Möte med räven
Den här texten och bilderna publicerades först i min gamla blogg på Aftonbladet, den 25/3 2007.
I helgen hade jag en sådan upplevelse, som man antagligen bara får en gång i livet. När vi satt och fiskade, slappade och grillade revbenspjäll fick vi besök av den här nyfikne varelsen, som vi döpte till Mickelina.
Vi har sett rävar i Krampen förr, och det går inte att lämna skor utanför husvagnen på nätterna, för att räven tar allt som är löst, men det här tar faktiskt priset. Jag vet att man inte ska mata vilda djur hur som helst, men vad 17 ska man göra? För det första tiggde den så fint, för det andra var det ingen unge, det var en fullvuxen räv, och för det tredje är den säkert van att stjäla fiskrens, matrester och sopor ändå.
Efter viss mild övertalning, med köttbitar närmre och närmre mig, så vågade hon ta en bit ur min hand. Efter att ha ätit större delen av vår medhavda matsäck, satte hon sig och tiggde allt vad hon kunde, ändå tills tröttheten tog överhanden, och hon råkade slumra till en stund i solskenet.
Hon var så himla vacker och ståtlig. Pälsen var tjock och blank, ögenen lyste, och allting var väldigt mäktigt. Jag är så jäkla glad att jag har en telefon med kamera.
