Helens blogg

Nu har vi kommit hem igen, efter våran helg i Dalarna.

Det är kul att komma dit, eftersom vi inte är där så ofta, men det är skönt att komma hem och rå sig själv igen. Det är folk, ungar och hund överallt hela tiden, liv och rörelse, och så saknar jag min säng när jag är borta. Jag kanske får lov att skaffa mig en obekvämare säng här hemma… Här är det tyst och lugnt för det mesta, Miranda kommer mest in och äter och gör läxor, sedan försvinner hon ut på gården igen.

Begravningen gick bättre än väntat. Jag trodde att Miranda skulle gråta floder, alternativt sitta och skruva på sig och fråga när vi kunde åka därifrån. Hon gjorde ingenting av det. Hon satt lugnt och stilla och lyssnade på prästen, tittade lite på kistan och blommorna, och grät lite stilla.

Mirandas största bekymmer var att när de hade sänkt ner kistan i jorden, och hon skulle kasta sin blomma på den, så gled blomman ner från kistan och hamnade på sidan om. Det tyckte hon var lite pinsamt, men det gick över ganska fort.

När vi var och åt smörgåstårta och vanlig tårta efter begravningen, upptäckte hon en ny favorit: mandarinklyftor på burk. Då försvann alla bekymmer. Vi fick åka in på affären och köpa några burkar. En åt hon upp på en gång, en sparade hon till konservförrådet i husvagnen.

Ungar.