70-talets villaungar vs lägenhetsungarna
När jag växte upp på 70-talet, var det en väldig segregering, inte mellan invandrare och svenskar, som det är nu, utan mellan vi barn som bodde i villa, och ungarna som bodde i miljonprogrammets lägenheter. (Jag bodde i en större stad då.)
Vi som bodde i villa fick höra att lägenhetsungarna var avkomman från sociala missfoster, som inte klarade av att ha en ordentlig ekonomi, som räckte för ett villaboende, föräldrarna var ofta alkisar, antingen bråkade de med varandra eller så var de skilda. Många gånger var pappan arbetslös. Min stora skräck, BARNAVÅRDSNÄMNDEN, var ofta i lägenheterna och tog med sig barn som föräldrarna inte kunde ta hand om. Ungarna var dessutom ofta så kallade problembarn i skolan.
Lägenhetsungarna ställde ofta till bråk. De var tuffa, kunde en massa svordomar och var inte rädda för att slåss. För det mesta slog de oss oskyldiga villaungar, helt oprovocerat. Vi gjorde aldrig något mot dem (=ironi, om någon missade det).
Detta är den människosyn som jag och mina grannungar i villakvarteret växte upp med. Man kan väl säga att historien upprepar sig, men att målen för segregationen varierar.
Först publicerad den 13/3 2007, i min gamla blogg på Aftonbladet
Balladen om Olsson
Befälet kom fram och kastade Olsson i golvet
Dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig
När dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet
Tempot är hårt uppdrivet
Till vila finns ingen tid
Man är som en urkramad trasa när skiftet är över
Så en dag blir det stopp i maskinen
Grabbarna tar en paus
Dom fikar lite och snackar medan dom väntar
Då kommer befälet med order
Att dom måste skingra sig
Men Olsson blir kvar vid sitt kaffe
Ingenjör’n säger
Då kom befälet fram och kastade Olsson i golvet
Dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig
För när dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet
Enligt reglementet är det förbjudet
Att dricka kaffe i grupp
Det är förbjudet att sitta och dricka
Ni måste stå upp
Dom gick på honom med reglementet
Men Olsson han sa till slut
Far åt helvete med era regler
Ha
Men Olsson var inte rädd
Han gick inte att knäcka
Inget kunde ta ’från han hans värdighet
Så han drog upp sin kniv och sa till ingenjör’n
Jag ska skära strupen av dig din djävel
Jag ska släppa luften ur dig din fan
Nej Olsson var inte rädd
Honom kunde dom aldrig knäcka
Vi skulle behöva lite fler Olsson´s, så som det ser ut i samhället nu för tiden. Det kanske inte är någon bra idé att dra kniv mot överheten, men däremot behövs det folk som vågar säga ifrån när det går för långt, folk som har kraft och mod att kämpa för de svaga. Folk som startar några revolutioner, lite till husbehov.
Keops pyramid
Jag är en av dom som slavar på kung Keops pyramid
Det är vi som jobbar nere invid foten
Och vi sliter och vi svettas för att inte tappa tid
Det är synd om dom som inte fyller kvoten
Har man en gång kommit hit
Blir man aldrig mera fri
Om man slutar här så slutar man i gropen
Men om kungen sägs att han är son av solen
Bakom femton dubbla reglar, bakom femton dubbla lås
Håller rikedomen hov i maktens salar
Här finns ingenting som hotar, här finns ingenting som stör
Här är tankarna och rummen lika svala
Och om någon måste dö
Eller några ska ha spö
Finns det andra som kan verkställa besluten
Hit hörs aldrig ångestropen eller tjuten
Men när natten blir lång
Brukar vi sjunga en sång
Som dom som styr oss kan höra i vinden
Om ett folk som levde en gång
Som ville bygga ett torn
Som skulle räcka ända upp till himlen
Men ju högre man kom
Ju mera skilde sig dom
Som bodde där uppe ifrån dom andra
Och till sist blev tornet så högt
Att dom där uppe och nere
Inte längre förstod varandra
Och då rasade tornet samman
Så det verkar som om det i varje tid
Och i alla sorters folk
Finns några som vill skapa pyramider
Där dom själva sitter överst och har makten i sin hand
Medan dom som lever nedanför dom lyder
Men om dom däruppe i det blå
Inte längre vill förstå
Utan föraktar alla dom som ger dom mat
Ska pyramiderna till sist bli deras grav
Snillet spekulerar 2
”Men om folket svälter för att de inte har bröd, varför äter de inte bakelser då?”
/ Marie Antoinette
Man kan väl säga att hon tappade huvudet i dubbel bemärkelse. (Om det är någon som mot förmodan inte vet vem hon var, så var hon en fransk drottning som miste huvudet i revolutionen.)
Först publicerad den 2/3 2007, i min gamla blogg på Aftonbladet
Snillet spekulerar
”Jag har inte sett Eiffeltornet, Notre Dame, Louvren. Jag har inte sett någonting, men jag bryr mig inte ändå.”
/ Tyra Banks, fotomodell
Det måste vara ganska praktiskt att inte bry sig, då har hon ju tid över till skönhetsvård.
Först publicerad 2/3 2007, i min gamla blogg på Aftonbladet
Punk
Nu har jag funderat igen, jag har väl läst eller hört något som har fått snurr på de små hjärncellerna.
Vad är punk och vad är det inte? Green day, offspring, blink och alla de där banden är inte punk. Det kanske finns några förvirrade tonåringar som har gått på deras skivbolags marknadsföring, men punk är det inte. Möjligtvis kan jag gå med på att kalla dem för rockband som har hämtat influenser från punken, men inget annat.
Jag har sett reklam i tidningar för punkkläder, punksmycken och punkfrisyrer. Vad 17 är det för något? Punk har inte ett dugg med vare sig kläder, smycken eller frisyr att göra. Detta är bara attribut som användes för att väcka uppmärksamhet, när det inte går på något annat sätt. Det folk tycker är hemskt och ser förskräckligt ut reagerar de på, och samtidigt kanske de lyssnar. Det är också en markering att man tar avstånd från etablisemangets likriktade värld.
Punk är attityd, vilja, envishet och åsikter. Man vill förändra det som inte är bra. Till skillnad från hippisarna som ville förändra med hjälp av blommor och kärlek, vill man förändra genom kamp, man vill slåss för sin sak (inte nödvändigtvis handgripligen) och göra sin röst hörd. Man har en vilja att göra något själv, när ingen annan gör något åt en. Man står upp mot orättvisor, och säger vad man tycker, även om man är rädd.
Det viktigaste för mig är att man tycker något över huvud taget. Att man försöker bilda sig en åsikt och sedan står för den, så länge som man tror på den själv. Det måste ju också gå att byta åsikt. Att man inte håller käften är också viktigt. Och att folk bedöms efter sina handlingar, inte efter vilket område de är uppväxta i och vilka föräldrar de råkar ha.
Punk är en livsstil, inte ett mode eller en musiksmak!
Punk är uppror! Mot etablisemanget, mot stelheten i samhället, mot likriktningen, mot orättvisorna, mot att vissa inte har råd att äta ordentligt och så vidare, och så vidare. Punk är att inte sitta stilla, tacka och ta emot, och vara nöjd med ingenting. Punken är levande.
I och för sig halkade jag in i punken via musiken, jag hade en fadder när jag gick i tredje klass, hon gick i femman tror jag, hon hade en äldre bror som dyrkade Ebba Grön och Clash. Givetvis ville vi också vara med, så jag antar att musik kan vara en inkörsport till punken. Detta måste ha varit runt 1980, när jag var 10 år, så jag var väl inte så stöddig ännu, men jag var på god väg. Och jag har aldrig växt ifrån det.
Först publicerad i min gamla blogg på Aftonbldet, 28/2 2007
