Borta bra men hemma bäst
Nu har vi kommit hem igen, efter våran helg i Dalarna.
Det är kul att komma dit, eftersom vi inte är där så ofta, men det är skönt att komma hem och rå sig själv igen. Det är folk, ungar och hund överallt hela tiden, liv och rörelse, och så saknar jag min säng när jag är borta. Jag kanske får lov att skaffa mig en obekvämare säng här hemma… Här är det tyst och lugnt för det mesta, Miranda kommer mest in och äter och gör läxor, sedan försvinner hon ut på gården igen.
Begravningen gick bättre än väntat. Jag trodde att Miranda skulle gråta floder, alternativt sitta och skruva på sig och fråga när vi kunde åka därifrån. Hon gjorde ingenting av det. Hon satt lugnt och stilla och lyssnade på prästen, tittade lite på kistan och blommorna, och grät lite stilla.
Mirandas största bekymmer var att när de hade sänkt ner kistan i jorden, och hon skulle kasta sin blomma på den, så gled blomman ner från kistan och hamnade på sidan om. Det tyckte hon var lite pinsamt, men det gick över ganska fort.
När vi var och åt smörgåstårta och vanlig tårta efter begravningen, upptäckte hon en ny favorit: mandarinklyftor på burk. Då försvann alla bekymmer. Vi fick åka in på affären och köpa några burkar. En åt hon upp på en gång, en sparade hon till konservförrådet i husvagnen.
Ungar.
Barn och begravningar
På lördag är det dags att begrava karlns morfar.
Lilltjejen har inte pratat så mycket om varken gamla morfar Tors död eller om begravningen tidigare, men igår började frågorna komma. Hon har väl tänkt på det för sig själv ett tag, kan jag tro.
Hon hade hört i skolan att några begravs i kistor, och att några eldas upp. Det var just det som var det viktiga: hur det går till att elda upp en människa, och allt däromkring. Sagt och gjort, jag fick förklara i detalj, vartefter 9-åringen frågade vidare, hur en kremering och en urnsänkning går till.
Jag har alltid tyckt att det är fel att ljuga för ungarna om de frågar om något, även om ämnet är svårt, så jag svarade så ärligt jag kunde, på ett sätt som jag tror att hon tog till sig utan att tycka att det var otäckt. Det är inte alltid lätt att svara på alla frågor, men vad 17 ska man göra? Det verkade som att hon blev nöjd med svaren i alla fall, och det är det viktigaste.
Själva begravningen ser hon fram emot. Hon har ju varit på en förut, och den var ganska spännande, fast det var en massa folk som grät, säger hon. Fina kläder fick man ju ha också. Den här gången får man ju dessutom träffa farmor, farfar och kusinerna också, som hon inte har träffat sedan i julas. Jag misstänker att det förväntansfulla försvinner ju närmare kyrkan vi kommer.
Den tiden, den sorgen. Tack vare våra samtal är hon i alla fall inte rädd. Dessutom litar hon på att det vi säger stämmer, eftersom vi svarar ärligt (men på hennes nivå) även när frågorna är svåra.
I övrigt tycker jag att det är helt ok att ta med sig ungarna på begravningar, oavsett ålder.
Glad
Idag såg jag gröna björklöv utanför mitt hus, för första gången i år. Sommaren är äntligen på gång!
En annan sak som jag blev glad över idag är att min andhona är tillbaka. Vi har haft ett andpar här på innergården, mitt i stan. Paret har besökt oss i ett par år, trots att det bara är några hundra meter till en park med en å, där de har massor av andkompisar.
För en vecka sedan försvann honan, och den stackars hanen har stått mitt på gräsmattan och skrikit varje kväll. Jag trodde att honan var död, men det var hon tydligen inte.
Nu hoppas jag bara att föräldrarna börjar hålla ordning på sina ungar, allt från 3-års ålder till över moppeålder, så att de slutar jaga de stackars änderna, och att de slutar kasta sten och annat skräp på dem. Jag vill ha mina änder kvar på gården, även om det säkert skulle vara bättre för dem att flytta till ån.
Obs! Det är inte jag som har tagit bilden. Vi har tyvärr inget vatten på gården.
Begravning, shopping och övervikt
Så var det överstökat, shoppandet inför lördagens begravning.
Till lill-tjejen hittade vi en vit klänning i glansigt material. Den hade ett svart skärp och svarta blombroderier. Med svarta leggings och en svart kofta blir det bra, tror jag. Karln köpte sig en ny skjorta dagen till ära.
Efter att ha provat jag vet inte hur många toppar, gav jag upp. Jag började med storlek large, och arbetade mig upp till xxl, men när även de plaggen kändes som korvskinn så var det liksom ingen mening att fortsätta längre. Och jag är inte ens tjock, möjligtvis lite överviktig, eftersom jag tycker väldigt mycket om god mat, pilsner, coca cola, chips och andra nödvändigheter, men jag är inte tjock. (Jag väger för tillfället 68 kg.) Hur 17 handlar de som verkligen är tjocka kläder? Inte underligt att tonårstjejerna blir anorektiker.
Det skulle vara kul att veta hur de som märker kläder tänker. Ta Kapp Ahl till exempel. Om inte jag som är lite större än normalbyggd kommer i xxl, hur har de då tänkt? Måste man handla från deras XLNT-koncept, där allt hänger som om jag skulle ha trätt på mig ett påslakan? Det kanske är dags att jag lär mig att sy?
Till slut hamnade vi på Din Sko, där det visade sig att min skostorlek är ganska onormal. Ett par dyra skor i storlek 39 var för små, så jag köpte ett par i storlek 37, pris 100:-, på barnavdelningen i stället. De var alldeles lagom. Jag hittade dessutom ett par i storlek 38, även dem för 100:-.
Sammanfattningsvis har jag 36, 37, 38, 39 och 40 i skostorlek, och ligger någonstans mellan xxl och xlnt i klädstorlek. Fast på jobb-t-shirten har jag medium, tror jag. Att det ska vara så jäkla svårt för klädtillverkarna att bestämma sig för hur stor jag är.
Bilder från sjön
Här kommer några bilder från den sjö som mitt jobb arrenderar. Bilderna är tagna den 20/4 2008.
Den stolta, 9-åriga storfiskaren. Här poserar hon med regnbåge nummer 1.
Miranda får fisk igen! Två regnbågar drog hon upp.
Vackra färger på våren.
Björkarna i bakgrunden börjar skimra lite i lila.
Sjön låg alldeles blank nästan hela tiden.
Mitt spö stod alldeles för mycket stilla, det rörde sig knappt någonting. En fin regnbåge på 1 kg fick jag i alla fall. Det viktigaste var att Miranda fick fisk.
Typisk måndag
Fy 17 för måndagar. I alla fall varannan vecka, när man måste vända på dygnet och börja jobba förmiddagsskift. Gäsp! En stor applåd för alla dem som håller sig vakna tills de kommer hem från jobbet, inklusive mig själv.
Idag flyttade jag min blogg från Aftonbladet till WordPress. Ett urval av gamla inlägg finns att läsa här. Mycket klippande och klistrande blev det. Tur att jag har en karl som kommer ihåg att man måste laga mat.
I morgon blir det en shoppingrunda efter jobbet. Vi ska begrava karlns gamla morfar på lördag, så vi måste ha tag på några vettiga kläder till lilltjejen. Vad sätter man på en 9-åring på en begravning? Det ser så dystert ut att klä henne i svart. Om hon fick välja själv skulle hon ta en rosa-blommig klänning med en massa glitter, och det passar väl inte så bra, kan jag tro.
Jag själv har inga klädselproblem i alla fall, som gammal punkare har jag hur mycket svart som helst i garderoben, till och med en klänning (utan döskallar). Lite måste jag nog shoppa ändå.
Efter shoppingen ska det diskas, dammsugas, tvättas, lagas mat, bråkas med läxor osv. Det blir en typisk tisdag, med andra ord.
Årstidsväxling i Krampen
Höstkväll vid Krampen-sjön. 2007-10-20.
Isen ligger blank på Holmsjön. 2007-12-28.
Snön har kommit. I alla fall ett par centimeter. 2008-02-09.
Is på Krampen-sjön. Snön är borta igen. 2008-03-09.
Snö och is vid Holmsjön. 2008-03-20.
Isen är borta, solen skiner. Vårkänslor vid Holmsjön. 2008-04-04.
Aprilväder! När man tror att våren är här kommer snön igen. Holmsjön 2008-04-11.
Mulet, men snöfritt. Holmsjön 2008-04-19.
Sol igen, här är det växlande väderlek. Husvagnsplats vid Holmsjön 2008-04-20.
Fortsättning följer…
Fan vad skönt att vara rik
Idag gick våran tvättmaskin sönder, den som var så bra när vi tog över den från farsan. Det visade sig att den inte var ett dugg bättre än den vi tog över från Lelles morfar. Nu har vi tröttnat på söndriga tvättmaskiner, så vi impulshandlade en ny. Bara sådär, utan att tänka.
Efter avklarat köp tänkte jag desto mer. Vi är faktiskt rika. Kanske inte på pengar, men på mycket annat. Visst har vi pengar så vi klarar oss, vi jobbar båda två, och tjänar rätt så bra för att vara vanliga arbetare. Vi har klarat oss på bra mycket mindre, innan jag fick jobb, och skulle kunna göra det igen.
Vi är i stort sett friska. Detsamma gäller släkt och vänner, så vitt vi vet. Det är rikedom. Lite små skavanker får man räkna med, en trasig minisk och en trött rygg kan man stå ut med.
Impulsivitet är också en sorts rikedom, som vi har gott om ibland. Man vet liksom aldrig vart det leder en, och det är skoj. Som på semestern, när vi svängde vänster för att vi inte tycker om Reinfeldt, och hamnade i Strömsund.
På sätt och vis kan man väl räkna min förvirring och tankspriddhet som en rikedom också. Det blir lite mer spänning och överraskningar i tillvaron om man packar tandborsten i kylväskan, ställer brödrosten i frysen osv. Man kan hitta nya saker varje dag, som man inte ens visste att man hade.
Vi har våran husvagn. Det gör att vi kan sitta ute i skogen och se och uppleva saker som många aldrig får vara med om. I våras satt jag och kastade små bitar av revbensspjäll till en räv, närmare och närmare mig, samtidigt som jag småpratade lite med den. Efter en timmes tålamod tog den en bit ur handen på mig, väldigt försiktigt. Vad vacker den var! Det skimrade både i ögonen och pälsen på min rävkompis.
Och alla dessa soluppgångar och solnedgångar! Jag har lyssnat på fåglar, hört två vargar yla mot varandra i varsitt berg i Dalarna, medan solen försvann och färgade en blank sjö alldeles rosa. Det är rikedom.
Jag kan säga vad jag tycker. Jag är inte särskilt rädd på det viset. Även om det blir fel ibland är det en rikedom. Dessutom kan jag skratta åt både det jag säger och gör om det blir pinsamt fel. Det är också skönt.
Egentligen finns det bara en sak jag vill ha mer av; fritid. Jag vill inte vara uppbunden av mina femdagarsveckor på fabriken. Jag vill vara fri att röra mig, sticka iväg en sväng när jag känner för det, sova på morgonen, vara uppe länge på kvällarna, och inte ha några tider att passa. Helgerna är alldeles för korta.
Sammanfattningsvis är jag en jäkligt rik person som har väldigt mycket, fast jag inte har så mycket pengar och fritid.
Men rik, det är jag.
Den nya tvättmaskinen ska inte betalas förrän nästa vecka, efter löningen. Vi fick den billigare, eftersom det var ett demoexemplar.
Först publicerad den 23/11 2007, i min gamla blogg på Aftonbladet
Rasister som SMYGER ner propaganda i brevlådan = fegt
I går kväll fick jag ett ovälkommet papper i brevlådan, strax efter kl 22.00. Papperet delades ut av Nationalsocialistisk front, som oroar sig för att yttrandefriheten håller på att försvinna. Nu vill de återinföra yttrandefriheten och avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. De efterlyser även en debatt, och frågar sig om de styrande är rädda som inte vågar debattera.
Jag undrar vem som egentligen är rädd. Om dessa människor inte vore rädda, så hade det ju varit lämpligt att dela ut propagandan dagtid, i stället för att smyga omkring på kvällar och nätter. Om det är debatt de efterlyser, varför inte ställa sig på torget, vid bensinstationen eller en av de större matbutikerna, när de delar ut sin propaganda? Eller är det så, att de inte vågar stå för vad de tycker? Att de inte vågar visa vilka de är? Jag tror knappast att folk i allmänhet känner för att följa efter dem och börja debattera på nätterna, särskilt inte om man ska upp och jobba dagen efter. De förlorar säkert många tillfällen till debatt genom sitt fega tillvägagångssätt.
Angående yttrandefriheten, så har den så vitt jag vet aldrig avskaffats. I sådana fall skulle inte dessa människor tillåtas att sprida sin dynga. Yttrandefriheten är en av de viktigaste lagar vi har, men det är också viktigt att inte tillåta diskriminering. Oavsett om det gäller kön, nationalitet, ursprung, sexuell läggning eller handikapp. Alla lagar går tyvärr att utnyttja, så även den om yttrandefrihet. Därför har vi bland annat lagen hets mot folkgrupp, för att kunna skydda minoritetsgrupper i samhället.
Diskriminering kan aldrig vara rätt! NSF beklagar sig över att en av deras medlemmar blev fälld för hets mot folkgrupp, efter att han hade sagt ”Jag tror inte jag är ensam om att må dåligt när svenska tjejer våldtas av invandrarhorder”. Jag är säkert inte ensam om att må dåligt av våldtäkter över huvud taget, oavsett offtrets eller förövarens härstamning. I ett våldtäktsfall är väl nationaliteten av underordnad betydelse? Det är liksom lika illa oavsett.
Samme man har också blivit dömd för att ha publicerat forskning som visar på olika IQ hos olika raser. Nu tror jag ju inte att det var raser forskningen handlade om, de flesta människor har väl förhoppningsvis högre IQ än både fiskmåsar, kossor och daggmaskar. Det han menade var nog olika IQ hos olika folkgrupper. Hur kan man mäta det? Vem kan avgöra om exempelvis en afrikansk ökennomad, som aldrig har sett vår typ av civilisation, har högre eller lägre IQ? Om vi får samma förutsättningar, är vi nog ganska lika. Och jag tror inte att jag skulle leva särskilt länge om jag släpptes ut i öknen, där har nomaden en kunskap som överträffar min med hästlängder. Nomaden i sin tur har antagligen svårt att avgöra vilken färg det ska vara på trafikljusen när han ska gå över gatan, om vi flyttar honom hit. I alla fall tills någon talar om det för honom.
En annan person har har i en artikel påstått att samma argument som används för att legitimera homosexualitet, kan användas för att legitimera pedofili och nekrofili. Undrar vad han har för intresse av att legitimera det? Har han kanske någon sjuklig böjelse som han vill legalisera, månntro? Hur kan han annars komma på den tanken? Homosexualitet är ett kärleksfullt förhållande mellan två vuxna personer, som eventuellt leder till sex. Det finns ingen egentlig skillnad mot det förhållandet som jag har till min sambo (en man). Det finns inget som helst tvång. Allt sker som en överenskommelse mellan två vuxna människor, som visar varandra sin kärlek. Om tvång förekommer, klassas det som våldtäkt, oavsett personernas kön. Pedofili och nekrofili är däremot övergrepp, det handlar om tvång, våld och utnyttjande. Det har inget som helst med kärlek att göra. Hur man kan jämföra dessa saker är för mig absurt.
I går kväll fick jag ett ovälkommet papper i brevlådan, strax efter kl 22.00. Papperet delades ut av Nationalsocialistisk front, ett gäng fega människor som inte vågar visa vilka de är när de delar ut sin propaganda. De inväntar mörkret, och smyger omkring som små fega lortar.
Yttrandefrihet vill de ha. Så låt dem tala då! Låt folk se vilka de är och vad de går för! Folk i allmänhet är för smarta för att gå på deras skit. Låt dem tala, så länge de respekterar våra övriga lagar!
Och till alla rasister: sluta upp med ert fega smygande. Våga stå för vad ni är, era fega skitar!
Först publicerad den 23/4, i min gamla blogg på Aftonbladet
ND – Ge fan i 1:a maj
Detta stod att läsa i vår lokala nättidning, Magazin24, idag.
”KÖPING | Socialdemokraterna är irriterade – ser det som en provaktion
Ett politisk bråk är på väg att blossa upp i Köping inför första maj-firandet.
Två ansökningar om att hålla möte på Stora torget har nämligen inkommit, en från socialdemokraterna och den andra från nationaldemokraterna.
- Det här känns verkligen obehagligt, mörka krafter väljer att utnyttja arbetarrörelsens stora festdag, och för mig ser det ut som en ren provokation. Men Köpingsborna är tillräckligt kloka för att inte gå på deras propaganda, säger kommunalrådet Elizabeth Salomonsson till Bbl.
Nationaldemokraterna har bildat en lokalavdelning i Köping och vill gärna debattera med socialdemokraterna på första maj, något som Elizabeth inte tänker ställa upp på.
Polisen ska nu utreda om nationaldemokraternas möte inte kommer mynna ut i bråk, men som det ser ut nu så kommer det bli två möten på samma torg under samma dag.”
Merparten av dem som hade kommenterat artikeln, verkade ha mer eller mindre rasistiska åsikter, så jag kände mig tvungen att kommentera den jag också. Så här skrev jag:
”Jag förstår inte vad ND har på torget att göra på 1:a maj, som enligt tradition är arbetarrörelsens och fackförbundens dag.
Visst kan de få demonstrera och hålla torgmöten, så länge de håller sig till de lagar vi har, det kommer ju bara att visa att de inte har något vettigt att komma med, men de kan faktiskt välja någon av de andra 364 dagarna på året för att föra fram sin propaganda. 1:a maj handlar inte om nationalism, dagen handlar om solidaritet mellan arbetare i hela världen, oavsett nationalitet, religion, hudfärg eller kön.
ND är väl inte direkt kända för att sympatisera med några andra än sig själva, vare sig arbetare eller andra. Låt första maj vara arbetarnas dag, och hedra alla dem som stridit och till och med dött i kampen för ett rättvist samhälle, ett samhälle som är rättvist för alla människor.”
Jag är väldigt kluven till att låta dem hålla torgmöten, men min åsikt om att yttrandefriheten är så jäkla värdefull, gör att jag är beredd att låta dem tala. Jag tror dessutom att folk är smarta nog att förstå att det de säger bara är en massa dynga. Polisen bör dock stå beredd att ingripa så fort de säger något som kan ses som hets mot folkgrupp, oavsett om det gäller invandrare, handikappade, kvinnor eller sjuka.
Och ge för helvete fan i 1:a maj.
1:a maj är en dag som handlar om solidaritet mellan arbetare.
Först publicerad den 17/4 2007, i min gamla blogg på Aftonbladet
